Norge
I Norge finns uppskattningsvis ca tiotalet från Sverige importerade vita herdehundar. Ännu finns dock ingen uppfödare av rasen i landet. Det nationella erkännandet följde ett halvår efter det svenska, i augusti år 2000.

Finland
I Finska Kennelklubben finns 220 vita herdehundar registrerade (2005). Tio av dessa är importerade från Sverige medan de flesta kommer från Tyskland, Österrike, Schweiz, Danmark och USA. En av de importerade svenska tikarna har gått i avel och haft två kullar. Ännu har ingen import skett från Finland till Sverige men en svensk tik har parats med en finskregistrerad hanhund.

Danmark
I Danmark har vit herdehund funnits sedan 1976. Tiken Duchess Rebecca of Malae importerades från USA parad med Ke Alii o Kalani. De flesta vita herdehundar i Danmark går tillbaka till avkommor från denna kombination. Då och då har importer skett av hundar från USA och Canada. Redan under 1990-talet gjordes ansträngningar att få rasen erkänd som självständig. Komplikationer uppstod emellertid i förhandlingarna med Dansk Kennelklubb på grund av namnet (jfr med situationen i Sverige åren före 2000!). Under en period gav man rasen ett påhittat namn, nämligen Beccaner. Från 1997 ändrade man namnet till Hvit Hyrdehund och Dansk Kennel Klubb gav tillåtelse till registrering i ett x-register. Situationen var dock fortsatt och fram till FCI-erkännandet från 2003 något komplicerad och oklar, bl.a. därför att man hade antagit en standard, som på väsentliga punkter skilde sig från den standard, som har den schweiziska som utgångspunkt. Till exempel tilläts inga långhår. Ett flertal rasklubbar med skilda målsättningar, bl.a. rörande anslutningen till FCI, har funnits i landet. Från och med FCI-erkännandet registreras de hundar som föds som hvid hyrdehund i Dansk Kennel Klubbs huvudregister medan inmönstrade hundar fortfarande finns i x-registret. För avel krävs bl.a. fria höftleder och ett mentaltest.

Tyskland
Det kan vara svårt att ange ett exakt antal registrerade vita herdehundar i Tyskland. Skälet är att det inte funnits någon central registrering av rasen utan de olika rasföreningarna har var och en registrerat sina medlemmars hundar. Traditionellt har dessa föreningar stått utanför, dvs. inte haft tillåtelse att vara anslutna till den tyska kennelklubben VDH. Efter erkännandet av berger blanc suisse som självständig ras inom FCI har VDH, efter ett par års förberedelser, anslutit två av rasföreningarna. Uppskattningsvis finns ungefär 12800 registrerade hundar. Rasklubbarna är ansvariga för målsättning och bestämmelser för aveln för sina respektive medlemmar. Inom Bundesverein für Weisse Schweizer Schäferhunde, BVWS, den största klubben, uppmärksammar man särskilt mentaliteten, inavelsgraden och hälsoaspekten i sina mål. Till målen finns en rad regler för avel kopplade. Avelshundar får t ex inte vara belastade med HD, de måste genomgå ett hörseltest, en exteriörbeskrivning och ett mentaltest. När det gäller fysisk hälsa observerar man också särskilt matstrupe-förstoring.

Schweiz
I Schweiz finns 15 uppfödare av rasen, det registreras årligen ca 50 valpar och det totala antalet hundar beräknas till ca 600. För att en hund ska få användas i avel i Schweiz tillåts endast HD A och B, hunden måste genomgå ett hörseltest och ett mentaltest och dessutom finns regler påminnande om SKKs grundregler rörande antal kullar för tiken och uppehåll mellan kullarna. Ett annat krav gäller stamtavlan, som måste uppvisa tre generationer vita hundar. För 10-15 år sedan hade man problem med kryptorkism och med rädda och ängsliga hundar. Genom krav på mentaltest anser man sig ha kunnat påverka och förbättra situationen i positiv riktning. Vad gäller kryptorkismen är den fortfarande ett problem med 11 % affekterade djur. Man har samarbete med den molekylärgenetiska forskningen vad gäller detta och andra förmodat ärftliga defekter. Man observerar också matstrupe-förstoring och ensidig dövhet (neurologiskt samband, ej samma dövhet knutet till färg, som finns hos t ex dalmatiner) och anser att dessa problem och grav HD främst är förknippade med importdjur.

Österrike
I Österrike registreras ca 100 valpar årligen och populationen i landet uppgår till ungefär 700 djur. Det finns 21 registrerade uppfödare av rasen. Rasklubben har varit verksam sedan 1988 och under de första tio-femton åren medvetet arbetat med problem som fanns i rasen, främst gällande rädda och aggressiva hundar, matstrupe-förstoring och neurologiska defekter som t ex missbildning i huvudet och ensidig eller tvåsidig dövhet. Åtgärdsprogrammet rörande mentalitetsproblemen har varit effektivt. Före användning i avel och vid lägst 12 månaders ålder måste hunden genomgå ett avelstest (poängsätts), som består av en mentaldel och en exteriördel. Innan hunden får göra testet måste den ha bruks- eller lydnadsmerit. HD-krav är A eller B. Exteriöra krav på en avelshund rör bl.a. tillåten mankhöjd. Klubben har vid sidan om testet också utarbetat en unghundsbeskrivning som kan göras när hunden är 6-10 månader. Matstrupe-förstoring, vars genetiska bakgrund ännu ej är klarlagd, kontrolleras genom att alla valpar röntgas vid sex veckors ålder. Avelshund stoppas från vidare avel om den vid fler än ett tillfälle får defekta valpar. Liknande program finns i Tyskland. Beträffande de neurologiska defekterna bröts aveln på de aktuella föräldradjuren och problemet har inte dykt upp igen.

Informationen på denna sida är hämtad från Vit herdehunds rasstandard och RAS-dokument.
För att läsa hela rasstandarden kan ni klicka här.
För att läsa hela RAS-dokumentet kan ni klicka här.