HistoriaExtriörHälsaHerden i sverigeHerden i andra länderHerde vs Schäfer

Hälsa och Mentalitet

Höftledsdysplasi, HD
Höftledsdysplasi är en felaktig utveckling av höftleden där ledskålen är för grund vilket leder till att höftledskulan får ett otillräckligt stöd och leden blir därmed ostadig. Detta ger upphov till broskförslitning och benpålagringar i höftleden. Det är en relativt vanlig åkomma hos många raser.
Hundar med höftledsdysplasi kan visa tecken på smärta men i vissa fall vara helt symptomfria, detta beror dels på graden av dysplasi men även på andra faktorer såsom hundens kroppsvikt.
Höftledsdysplasi har en polygen nedärvning, detta innebär att det är ett flertal gener som tillsammans står för höftledens uppbyggnad. Varje enskild individ bär på flera gener vars produkter tillsammans ska bygga upp höftleden, såsom till exempel höftkulans storlek och sammansättning av specifika kollagentyper, höftledsligamentens längd och elasticitet. Det är alltså många saker som måste vara ”rätt” för att höften ska utvecklas normalt. Om effekten av de sammanlagda genprodukterna inte uppfyller vad som behövs för att höften skall utvecklas normalt, samt eventuellt miljöpåverkan så kommer höftledens utformning avvika från det normala och därmed resultera i till exempel dysplasi.
Riskerna för att en hund skall utveckla höftledsdysplasi är därmed till stor del ärftligt betingade, vilket innebär att hundar som själva har höftledsdysplasi oftare producerar avkomma med dysplasi än djur med normala höfter. Detta gäller alla grader av dysplasi oavsett om hunden visar hälta eller inte. Även om en hund har normala höftleder kan den få avkomma som utvecklar höftledsdysplasi, denna risk ökar om dess föräldrar och/eller kullsyskon har dysplasi. Central bedömning och registrering av hundens höftleder är ett led i SvenskaKennelklubbens genetiska hälsoprogram för bekämpning av höftledsdysplasi. För att valpar av rasen vit herdehund skall registreras i SKK krävs att båda föräldrarna skall ha känd höftledsstatus före parning, dock krävs inte att föräldrarna är fria från höftledsdysplasi.
Bedömning av hundens höftledsstatus sker via röntgen och gradering av höftlederna sker enligt denna skala:
A
Normala höftleder
B Normala höftleder
C Lindrig dysplasi
D Måttlig dysplasi
E Höggradig dysplasi

Nuläget:

Diagnos År 2000 År 2001 År 2002 År 2003 År 2004 År 2005
HD grad A 7 25,9% 7 36,8% 7 31,8% 6 25,0% 17 39,5% 22 34,9%
HD grad B 5 18,5% 6 31,6% 4 18,2% 14 58,3% 15 34,9% 21 33,3%
HD grad C 8 29,6% 4 21,1% 9 40,9% 3 12,5% 8 18,6% 17 27,0%
HD grad D 6 22,2% 1 5,3% 2 9,1% 1 4,2% 3 7,0% 3 4,8%
HD grad E 1 3,7% 1 5,3% 0   0   0   0  
Totalt röntagde   27 st   19 st   22 st   24 st   43 st   63 st
Antal födda   59 st   34 st   46 st   43 st   97 st   109 st
                       
Diagnos År 2006 År 2007 År 2008 År 2009 År 2010 År 2011
HD grad A 18 40,0% 32 78,0% 54 62,1% 26 57,8% 2 40,0% 0  
HD grad B 19 42,2% 6 14,6% 22 25,3% 12 26,7% 1 20,0% 0  
HD grad C 5 11,1% 2 4,9% 9 10,3% 5 11,1% 1 20,0% 0  
HD grad D 3 6,7% 1 2,4% 2 2,3% 2 4,4% 1 20,0% 0  
HD grad E 0   0   0   0   0   0  
Totalt röntagde   45 st   41 st   87 st   45 st   5 st    
Antal födda   88 st   77 st   167 st   125 st   162 st    
Uppdaterad 22/2-2011                    


Vita herdehundsklubben har satt upp både långsiktiga och kortsiktiga mål:
Långsiktigt mål: Att genom noggrant avelsarbete förbättra höftledsstatusen.
Kortsiktig mål: Att förbättra rasens nuvarande höftledsstatus samt att öka antalet officiellt röntgade hundar (vid en ålder av minst 12 månader) från idag ca. 50 % för att lättare se den verkliga statistiken. En större andel röntgade hundar ger ett säkrare urval av avelsdjur.
Strategi: Eftersom höftledsdysplasi markant minskar hundens användbarhet samt framförallt kan orsaka hunden stor smärta och långvarig sjukdom är detta ett problem som bör tas på största allvar. Att i avel endast använda djur fria från höftledsfel, det vill säga djur med höftledsstatus A eller B, bör i längden leda till en sund population befriade från smärtor orsakade av höftledsdysplasi. Hundar med HD C kan vid speciella fall användas i avel, om hunden är obesläktad med övrig population och därmed kan bidra till att bredda avelsbasen. Då enbart i kombination med en hund som har höftledsstatus HD A, samt endast totalt 1 kull med minst tre levande valpar.


 

Armbågsledsdysplasi, AD (ED)
Detta är ett samlingsbegrepp för olika utvecklingsrubb ningar i armbågsleden. Liksom vid höftledsdysplasi påverkar både arvet och miljön. Röntgenundersökning görs för att påvisa eventuell förekomst och grad av sekundära benpålagringar/artros, vilket visar att någon av dessa utvecklingsrubbningar före ligger. Med armbågsledsartros menas en onormal förslitning av ledbrosket i armbågsleden. Förslitningen ser man oftast inte på röntgenplåten, men den ger upphov till benpålagringar vilka kan ses relativt tydligt. Artros leder till varierande grad av funktionsnedsättning och smärta.
Graderingen av armbågsledsartros sker enligt denna skala:
Ua
Inga påvisbara förändringar
Lbp (I) Lindriga benpålagringar
Mbp (II) Måttliga benpålagringar
Kbp (III) Kraftiga benpålagringar

Nuläget:

Diagnos År 2000 År 2001 År 2002 År 2003 År 2004 År 2005
ED ua (0) 23 95,8% 18 94,7% 18 90,0% 16 80,0% 35 87,5% 52 83,9%
ED grad 1 1 4,2% 1 5,3% 2 10,0% 3 15,0% 5 12,5% 9 14,5%
ED grad 2 0   0   0   1 5,0% 0   1 1,6%
ED grad 3 0   0   0   0   0   0  
Totalt röntagde   24   19 st   20   20   40   62
Antal födda   59 st   34 st   46 st   43 st   97   109 st
                         
Diagnos År 2006 År 2007 År 2008 År 2009 År 2010 År 2011
ED ua (0) 39 86,7% 31 73,8% 75 89,3% 39 88,6% 3 60,0% 0  
ED grad 1 5 11,1% 11 26,2% 9 10,7% 4 9,1% 1 20,0% 0  
ED grad 2 1 2,2% 0   0   0   1 20,0% 0  
ED grad 3 0   0   0   1 2,3% 0   0  
Totalt röntagde   45   42   84   44   5    
Antal födda   88   77   167   125   162    
Uppdaterad 22/2-2011                    

Vita herdehundsklubben har satt upp både långsiktiga och kortsiktiga mål:
Långsiktigt mål: Att behålla den låga andel eller minska andelen AD-belastade djur.
Kortsiktig mål: Att genom noggrant avelsarbete undvika att andelen AD-belastade djur ökar.
Strategi: Att till avel endast använda djur med AD ua. Hundar med AD-Lpd kan vid speciella fall användas i avel, om hunden är obesläktad med övrig population och därmed kan bidra till att bredda avelsbasen. Då enbart i kombination med en hund som har höftledsstatus AD-ua, samt endast totalt 1 kull med minst tre levande valpar.


 

Mentalitet/funktion
Hundar utsätts idag för miljöer som är extremt påfrestande och i vissa fall helt främmande och skrämmande. Trafik, främmande människor, människor med för hunden extrema kroppsspråk, plötsliga och snabba rörelser, plötsliga och höga ljud, framrusande främmande hundar och människor o.s.v. En hund kan uppleva dessa miljöer som hotfulla och skrämmande, det är då lätt att reagera med rädsla och försöka försvara sig.
Alla våra hundar kommer att utsättas för skrämmande och hotfulla situationer, men hur de kommer att hantera dessa situationer och hur de klarar av att lägga rädslorna bakom sig är olika och det är här ärftligheten blir tydlig och väldigt viktig. Mentaliteten har en hög ärftlighetsgrad, ett tydligt bevis på det är väl att olika raser har så varierande mentala egenskaper. Bordercollien med sina tydliga vallarinstinkter eller Beaglen som själv ständigt kan vara ute och driva vilt i timmar. Det har gjorts studier på mentalitet och ärftlighet (
Working Dogs – Testing And Breeding, 2004 PE Sundgren) som tydligt visar att hundens mentalitet är starkt ärftlig. Det har visats att hundar av olika raser reagerar signifikant olika vid mentalbeskrivning. Beskrivningar har även gjorts på föräldradjur och dess avkommor som visar att det är en hög ärftlighet för många eller vissa av de mentala egenskaperna. Särskilt tydlig är ärftligheten av rädsla och aggressioner. Man bör tänka på att hundens mentala egenskaper inte styrs av 1 gen utan snarare av den sammanlagda effekten av flera gener (MÅNGA) samt miljöfaktorer. Egenskaper som endast styrs av 1 eller enstaka gener är ”lätta” att förändra genom avel och man får ett snabbt resultat, redan på en eller ett par generationer ser man stora förändringar och kan därmed lätt ”avla bort” oönskade defekter och egenskaper. Oönskade polygena egenskaper såsom mentalitet (även Hd m.m.) som styrs av ett flertal gener tar VÄLDIGT lång tid att korrigera eller helt avla bort och kan ibland av uppfödare kännas tämligen hopplöst, det är därför av YTTERSTA vikt att vara särskilt noga med dessa egenskaper.

Nuläge:
Ca. 40 Vita Herdehundar är mentalbeskrivna idag, detta ger en dålig bild av den faktiska mentalstatusen inom rasen. I Vit Herdehunds rasstandard står:
”Den vita herdehunden skall vara livlig men inte nervös, uppmärksam och vaksam. Mot främlingar kan den ibland vara något reserverad, dock aldrig ängslig eller aggressiv.”
De mentalbeskrivningar som utförts samt anmärkningar på mentaliteten i domarkritiker från utställningar tyder på en signifikant andel rädda/skygga individer inom rasen.
 SKK:s grundregler punkt 2:5 står att läsa:
”Till avel skall endast användas hundar som ej uppvisar beteendestörningar i form av överdrivna rädslereaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer”.
I flera andra länder är det ett faktum inom den vita herdehundsaveln att samtliga avelshundar måste ha genomgått mentaltester eller mentalbeskrivningar innan de får användas i avel. För att förbättra kunskapen om rasens mentalstatus behöver fler individer mentalbeskrivas.

Vita herdehundsklubben har satt upp både långsiktiga och kortsiktiga mål:
Långsiktigt mål: Långsiktigt mål är att öka andelen mentalbeskrivna vita herdehundar samt att förbättra rasens nuvarande mentala status. Därefter bör även en rasprofil samt en målprofil gällande rasens mentalitet framarbetas.
Kortsiktigt mål: Att få en bättre insikt i rasens mentala status.
Strategi: Information från VHK till uppfödare samt medlemmar om vikten av att mentalbeskriva hundar och även utbildning av MH-figuranter samt mentalbeskrivare inom klubben kommer att underlätta tillgängligheten till mentalbeskrivningar i landet samt öka förståelsen för vikten av att mentalbeskriva hundar. Att samtliga svenskregistrerade avelshundar har en känd mentalstatus (genomgått samtliga moment i officiell mentalbeskrivning hund) innan de används i avel. Eftersom just rädslor och aggressioner har en hög arvbarhet är det av största betydelse att avelshundar har en känd mentalstatus innan de används i avel så att det därmed går att undvika att föra oönskade egenskaper vidare. Detta kommer även att ge oss en bättre insikt i rasens mentala status samt underlätta ett avelsarbete som främjar mentalt sunda hundar som fungerar till det de är lämpade för, en familjehund som även skall fungera i bruksarbete. När tillräckligt många vita herdehundar mentalbeskrivits kan en rasprofil sammanställas ifrån vilken en önskvärd profil kan utarbetas. Aveln bör därefter sträva mot denna målprofil gällande mentaliteten.

 

 

Informationen på denna sida är hämtad från Vit herdehunds rasstandard och RAS-dokument.
Statistiken är hämtad från SKKs avelsdata.
För att läsa hela rasstandarden kan ni klicka här.
För att läsa hela RAS-dokumentet kan ni klicka här.